Jag fick skjuts av Dylan till skolan idag. Han släppte av mig och jag kramade honom och sa tack. Jag började gå mot ingången när jag såg Jason stå vid sin bil vid kanten.
Maybe if I just pretend like nothing and walks past him he wont notice?
Funderade jag. När jag gick mot honom han jag gå en meter förbi innan han tog ett starkt grepp om min arm och drog mig mot honom.
"Wow chill a sec." sa han.
"I have no time, gotta go see you later bye!" sa jag fort och började gå när han tog tag i mig igen. Den här gången höll han kvar mig.
"I see you know" sa han. Jag nickade.
"You were so drunk" sa han och himlade med ögonen.
"Was I involved?!" nästan skrek jag.
"A little!" svarade han.
"Damn you!!" sa jag och slet mig ur hans grepp. Han tog tag i mig igen.
"Like she said, I'm not your father ot anything but I am your Best friend. I'm like a brother to you."
"Yeah well atleast my brother would let me drink!" fräste jag. Han vart tyst en stund, men höll mig kvar och stirrade mig djupt in i ögonen. Han tog ett djupt andetag för att inte göra något dumt och drog med mig in i skolan. Jag hade inget val om att följa med eller inte. Han drog in mig på en toa och låste dörren.
"You know why I wont let you get drunk like that?!" sa han.
"No, do the honor and tell me!" snäste jag.
"I care about you!! And I'm not with you on every party and I just wanna see that you wont do anything stupid! That's why Brook! I do actually care!" fräste han med sin mörka röst.
"I really cant tell you this but I have to!" fräste jag.
"Go on!" snäste han.
"I'm dating Zayn!" skrek jag. Han vart tyst.
"Am I...?" började han tyst.
"Yeah.. your the only one who knows. And let it stay that way" sa jag.
"Gale?"
"No"
"Dylan?"
"No, and that's one proof that your like a brother to me. And.. I kind of had no choise"
"Yeaaah.. sorry about that"
"Thank you. I know you care but don't care to much. We love you anyways" sa jag och han log.
"Shhh wait I think that was Gales voice" sa han och lutade örat mot dörren.
"Shit!" sa han viskandes och öppnade dörren med en springa.
"She's around the corner abouuuut.... now! Go go go!!" sa han och drog med mig ut ur toan bakom ett hörn.
"Jason! You need to talk to her!" fräste jag.
"No I can't....." började han.
"JASON!!" väste jag.
"FINE FINE!" sa han och gick mot henne.
När jag gick in på lektionen satte jag mig brevid Gale.
"How could you?" sa hon, himlade med ögonen, satte i hörlurarna och drog på sig sin luva.
Jag vände mig mot Jason.
"I told her the truth" sa han fort och satte upp händerna i försvar.
"Is she mad at you?" sa jag.
"No." svarade han ärligt.
"Fuck" sa jag och satte i mina hörlurar och skrev ett sms till Zayn.
"I miss you."
"Already? What's going on?"
"Gale's mad at me."
"What did you do?"
"Forgave Jason"
"I'm home if you want to come"
"Yeah maybe. We'll see" skrev jag och skickade.
"BROOKLYN JAJIC LISTEN!" skrek min lärare och ryckte min hörlure ut.
"Can't you see I'm sad!?!!?" fräste jag och ryckte tillbaka den.
"Dosen't matter!! Listen!!" skrek hon och gick bitchingt tillbaka till tavlan. Jag gav en suckande blick mot Gale och hon hade fortfarande hörlurar i.
"Kidding me?" sa jag tyst och reste mig och gick mot dörren.
"WHERE ARE YOU GOING!?" skrek min lärare.
"CAN YOU JUST FUCKING SHUT UP!?!" skrek jag och smällde igen dörren i hennes ansikte.
"No maybe, Be there in 20" skrev jag till Zayn och gick snabbt mot utgången.
Kommentera