aonedirectionnovell.blogg.se

 

Jag stängde sakta dörren och stog med ansiktet mot den.

"Inna is that you?" ropade Louis.

"I'd guess so.." viskade jag. Men han stog nu bakom mig och hörde.

"Are you exited?" sa han.

"about?" sa jag frågande.

"London..." sa han lite frågande. Jag vände mig om och sängde nycklarna på bordet.

"About that..." sa jag och nickade att han skulle sätta sig ner. Han kollade på mig. Uttryckslöst. Som om han visste exakt vad jag skulle säga.

"I'm.." började jag.

"You're not going.." sa han och stirrade ner i bordet.

"Exactly..." sa jag tyst och kollade bort. 

"Why?" sa han sen efter en stund.

"I..."

"I think I'm worth an.." började han.

"You are! But i'm not ready to tell you.."

"Ready?! Since when is this about beeing ready?!" snäste han nu irriterat.

"Since now!!"
"I didn't kiss you at the airport for this!!" väste han och ställde sig med händerna på bordet och lutade sig mot mig.

"Since when is this about a kiss?!" snäste jag och ställde mig upp.

"Since now!!" svarade han.

"Louis, I'm not a cop anymore"

"What's that supposed to mean..?"
"It means that i'm a runner!"
"Runner?" han smakade på ordet.

"I know what you think..."
"No.. What I think and what you belive is diffrent. I'm thinking 100 times worse. How could you?"

"It's wasn't easy to..."
"Wasn't it? Wanna bet"
"Okay.. But I mean It's so exiting!!" sa jag glatt.

"It really is huh?"

"Louis..."
"Inna.. I'm not mad. I'll just leave you feeling quilty. Because I'm leaving you and you're not getting me back that easy." sa han och en tår rann ner.

"But Lou!!" sa jag när han började gå mot sängen.

"This is not the Inna I wanted" sa han och såg på mig med uttrycket på bilden.

"You don't alwayd get what you want Louis!"
"No? I noticed that.."