aonedirectionnovell.blogg.se

---

Jag öppnade Dylans dörr och möttes av en chock.

"WHATA!?!?" skrek jag. Gale och Dylan kollade upp från deras strulande.

"ooooh no..." sa båda.

"Ooooooh yeees. What tha fuck is this?!" fräste jag.

"My best friend?! And my brother!?" sa jag besviket och smällde igen dörren framför Dylans ansikte när han gick mot den. Jag bankade mina händer hårt på dörren.

"You're assholes! Both of you!!" fräste jag och tryckte till på dörren igen innan jag gick in på mitt rum.

"Brook?" sa Gale försiktigt.

"Take one step in this room and your joining my old hamster. WHICH IS DEAD" väste jag och hon backade. Dylan ställde sig brevid henne.

"we.." började han.

"You didn't even ask me. And what's worse is that both of you went behind my back. How long?" avslutade jag.

"1 month soon..." sa Gale tyst.

"Your fucking insain." sa jag och skakade på huvudet.

"I'm so sooo sorry" sa hon.

"I don't wanna hear it.." sa jag och kollade med menande ögon på henne. Hon kollade ner på sina fötter och skämmdes. Dylan också.

 

I skolan sen så satte hon sig brevid mig i klassrummet. Idag var det skolavslutning, redan..Hon kollade på mig, sneglade.

"You didn't answer my calls... or texts"

"I have a pretty good reason for that" sa jag irriterat.

"Look I told you I am sorry.."

"I told you I don't wanna hear it!"

"Are you ever gonna forgive me?"

"Give me time.." sa jag sen, helt seriös ändå och nickade kort mot henne innan läraren kom in.

"Thank you.."

"I didn't forgive you now smartass" viskade jag.

"I know..but your giving me a chanse"

"No, Gale. I'm so not doing that, and if that's what you think, maybe you should just.. stop talking to me. Because i'm serious about not wanting to hear it."
"Fine be like that!"

"Don't turn this like it's me?!"

"I'm not?!"

"GIRLS!!!" fräste våran mentor.

"Aww.. your so full of shit" sa jag och reste mig, bankade ner min hand på hennes bänk och lutade mig mot henne,

"Maybe your fooling Dylan, but your not fooling me." väste jag i hennes öra och gick sen ut ur klassrummet med hela klassens ögon efter mig. 

 

När jag kom hem stog mamma och Dylan innanför dörren, dom hade väntat på mig.

"Accept her apology?!" fräste Dylan.

"Dad is moving in here again." sa mamma fort. Jag stog där i 1 minut och bara glodde på dom.

"You know what?! No, I'm sick of everything. I don't know how you were able to lie Dylan, but somehow, you were. And there's like this fire inside of me.. so everytime I see you it kicks off with new hights and for every time it gets worse and worse! That's how I feel about you. And her Apology?! Throw it in the wall, stamp on it, burn it, just get rid of it. Unbelievable is not enough to tell you how I'm feeling about it all. I just can't belive you. I just can't. And mom? If dad's coming, I'm going. I did so much for him, talked to much sence into his fucking head. I didn't get a shit back. He left. Of course he did, Cause that's what he does!! You know what guys? I'm done." sa jag.

"Done?" va de enda dom fick fram.

"Yeah, don't talk to me. Don't stop me"

"Stop you?" ekade dem.

"I'm leaving."

"Leaving!?!?" sa mamma.

"I'm moving to granny"

"Nonono" sa mamma fort.

"You could always try to stop me. But.. Good luck with that." sa jag och båda stirrade på mig med blanka ögon. 

 

Det stog MANCHESTER på gaten och jag hörde någon ropa.

"BROOKLYN JAJIC STOP" jag vände mig om i kön och precis då flög Zayn på mig och kramade mig.

"I got your note. What? How? Huh?" sa han frågandes.

"I can't trust anyone here exept you, and my life is a mess.. I gotta leave, but I'll miss you. Thank you for everything Zayn, I love you. For real." sa jag och pussade han på kinden. Jag tog ett steg fram i kön.

"Don't run from your problems, I'm here, We'll do this, together. I remember what you told me that you had told your dad..I'll hold your hand through this. Okay?"

"No.. I need to hold my own hand for a while.."

"Alright..." sa han besviket. Han släppte mig och stog kvar och kollade på mig när jag tog yttligare två steg fram.

"So what I don't even get a kiss goodbye?!" sa jag sarkastiskt och log mot han. Han gick fort mot mig och kysste mig fort. Och länge. Och passionerat.

"I love you please don't stop thinking and talking to me" sa han fort.

"Of course not. I'll think and talk to you every day. I love you Zayn. I gotta tell you something.. when I first met you, I knew it was meant to me." Båda grät nu.

"And you think I can let you go now?!" sa han och vi skrattade. Han kysste mig igen och sen kramade han mig.

"But I need to start over." sa jag. Han nickade.

"Soo.. I'll see you soon then?" sa han gulligt och tårarna rann.

"I'll see you soon then" nickade jag och strök med min hand på hans kind.

"Bye Mr. Malik" sa jag och log. 
"Bye.. Miss Show."

 

_____________________________________________________________

Förlåt för att ni har fått vänta så länge!