aonedirectionnovell.blogg.se

  

---

 

Jag kom hem mitt i natten. Jag gick direkt upp och la mig. Efter 10 minuter i sängen hörde jag något på nedervåningen. Jag smög tyst ner. Det var någon i köket. Jag kikade fram och såg Lexi stå på en pall. Hon sträckte sig efter något i skåpet. Helt plötsligt gick allt så fort. En skål föll mot hennes huvud. Det träffade hennes huvud och hon slungades bak. Jag slängde mig henne på golvet.

"LEXI!!" skrek jag.

"Come on honey, open your eyes, get up let's put something cold on your head!" sa jag. Hon svarade inte. Jag tog upp henne och hon var helt medvetslös. Allting i hennes kropp bara slappnade av. Jag la henne i min famn. Hon sa inte ett ljud. Efter ett tag vart allting mer seriöst för mig. Jag började ense vad som kanske egentligen hade hänt. Jag la mina fingrar på hennes handled. Ingen puls.

"Lexi..?" sa jag förtvivlat.

"NOOONOOOO NEVER!! NO WAY!! BREATH COME ON LEXI YOU GOTTA BREATH!!" skrek jag högt och grät. Tårarna gjorde allt suddigt. Mamma och pappa kom ner. Dom tände.

"What's going on here?" sa pappa.

"She's dead!!! SHE CAN'T BE BUT SHE IS!! DO SOMETHING!!!" skrek jag högt.

"WHAT!!!" sa mamma och båda kastade sig mot oss på golvet. Pappa tog tag i Lexi. Han kollade puls och hennes ögon. Han började gråta. Han la ner henne på golvet igen och la hennes armar på hennes bröst. Då insåg jag. Lexi fanns inte mer. Och det hade gått för långt tid för att rädda henne. Vi kunde inget mer göra. Dylan och Troy kom ner.

"What?.. no.. nono.." sa Dylan.

"What's going on?" sa Troy. 

"Come here" sa mamma och lindade in Troy i hennes armar. Han kollade undrande på mig som storgrät. Dylan satte sig brevid mig och kramade om mig. Han grät också.

"We love'd you sweetheart" sa mamma. 

"What?" sa Troy. Nu började han gråta. 

"Lexi's sleeping.." började Dylan.

"And she'll never wake up" fortsatte Troy.

"Exactly.. it's okay son" sa Pappa. Nu grät troy ordentligt. 

 

En vecka senare, satt Killarna, Min familj, Våra kusiner, Min mormor och morfar, Farmor och farfar och slutligen vänner som stog oss alla nära. Även Gale satt brevid mig. Prästen sa massor av heliga saker som jag inte fattade. Jag orkade inte, ville inte. Slutligen var det dags att gå upp och lägga rosor på kistan. Jag gick sist, Med Dylan. Vi lämnade 2 stora rosor var på kistan. Jag såg fotot som stog på kistan och tappade andan, på fotot var nämligen när jag stog och sminkade mig och Lexi stog och höll i mitt puder. Jag började gråta mer och snyftade högt till.

"Sleep well my love. I'll see you soon, take care. Goodnight, I love you." sa jag och la handen på fotoramen. Jag gick och satte mig med Dylan. En orange fjäril flög och satte sig på min hand. Jag lyfte handen mot ansiktet så jag skulle se bättre. Det där var hennes favoritfjäril. Jag snyftade till och log sen mot den.

"Hi Lexi" sa jag och den vecklade ut sina fina vingar. Jag tog ett djupt andetag och insåg att alla kollade på mig och fjärilen. Jag nickade mot Troy och han log och en tår rann ner för hans kind.

 

Killarna skulle ha konsert här i London samma kväll, jag satt backstage och såg dom från kanten. Jag hörde det kända introt till Moments spelas samtidigt som Liam sjöng. Jag gick snabbt in på twitter och såg vad hela twitter trendades av. "#WeLoveYouLexi" jag brast ut i tårar och kollade upp på killarna när den maffiga refrängen kom. Jag såg hur det var tungt för alla killarna att sjunga. När Zayns del tillslut kom skrek hela arenan

"WE LOVE YOU LEXI!" då brast det för Zayn. Han grät medans han sjöng. När refrängen kom igen så grät alla killarna. Jag orkade inte vara kvar så jag åkte därifrån. Jag tog en taxi hem. Jag gick direkt upp på mitt rum och såg Dylan sitta på min säng. Han höll i ett fotot som stog på kistan.. När han kollade upp och såg mig reste han sig fort och jag slängde in i hans armar. Vi höll om varandra hårt. Efter ett tag så släppte han mig och jag bet mig i läppen för att inte gråta mer.

"It's okay to cry Brook. It's okay" sa han och jag nickade men skakade sen på huvudet. Han tog min hand.

"We'll do this together" fortsatte han.

"Everything's changed."

"I know.."

"It's not over either.."

"Just keep in mind that it's okay to cry." sa han och jag nickade.

"I know how deep a womans heart is" sa han och jag kom att tänka på det jag skrev kvällen innan. Han pussade mig i pannan och jag skyndade mig att stänga dörren efter honom. Jag tog upp boken och bläddrade fram till sidan. Jag rev ut den. Sedan gick jag ut från huset och tände på pappret. Det brann fort upp. Jag trampade ut stoftet och poof. Det var borta.

"Take care of my words, Lexi" sa jag och blundade. En vindpust gjorde så att träden vajade och jag öppnade ögonen. Jag log mot trädkronorna.

 

Måndagsmorgonen gick jag till skolan ändå, folk kollade med medlidande blickar på mig. Jag gick brevid Gale när jag såg Jason i korridoren. Hon såg honom också. Hon tog min hand.

"Let's go" sa hon.

"What?" sa jag förvånat. Hon nickade och vi gick mot honom. Han kramade mig fort. Han bara höll om mig. Sen kollade han på Gale.

"What about you? How are you feeling?" sa han.

"Torned." sa hon kort. Han nickade och var påväg att vända sig om och gå när han tog ett steg mot henne och svepte in henne i en kram. 

"Thanks" sa hon när han släppte henne och log mot oss och nickade och backade några steg och vände sig sen och gick.

När dagen tillslut var över gick jag till mitt skåp, jag hörde tjejer hypa över något. Jag drog ut min jacka ut skåpet och drog den över mig. Jag stängde skåpet och såg Zayn gå emot mig med tjejer efter sig. Jag gick mot honom och han kramade mig hårt och länge.

"She's gone... just like that."

"You'll see her soon.." sa han.

"I'll see her soon then.." sa jag gråtandes mot hans axel. När en av de populäraste tjejerna såg vad det handlade om så rätade hon på ryggen.

"Girls, there's nothing here for us.. leave them" sa hon och de andra tjejerna snäste bakom hennes rygg. Just då var jag tacksam mot tjejen som brukade vara Miss Popular och Miss Mean. Jag log mot henne och hon log tillbaka. Zayn stog fortfarande och höll om mig.

"I love you" mumlade han tyst.

"I love you too, Zayn." sa jag tyst.